Trejde dagen på hostelet som faktiskt är det fräschaste jag har bott på. Vi vaknade av att en glad receptionist skriker i högtalarna att det finns jobb för fyra starka boys. Eftersom jag inte riktigt tillhörde den starka gruppen så sov jag några timmar till, i hopp om att någon ringer och vill att jag ska jobba. Jag sökte nämligen 9 jobb igår. K och J stack iallafall iväg på jobb och hamnade på en byggarbetsplats med en hård chef. Det slutade med att dom fick följa med honom hem och göra trädgårdsjobb och pusta förster. Han måste alltså ha gillat dom lite. Dom jobbar där så länge dom kan och får.
Jag tog istället en dag på stan. Och handlade och fixade mat. Skulle iallafall ha gjort det om inte mobilen hade ringt och Tommy Bixson hade frågat om jag ville komma på en jobbintervju, typ nu direkt. Hade jag något val? ;)
Så här är jag, jobbar just nu på Cafe Baroqe som kock. Dom satt rejält i skiten och jag kommer att hjälpa dom tills den 11 mars, då vi alla sticker till Sunshine Coast, en timme norr om Brisbane och jobbar på en jordgubbsfarm i några månader och får se vart det leder. Jag mår sjukt mycket bättre nu när jag har ett jobb att gå till, tjäna mina pengar och leva livet!
Rasmus, Jonathans kompis från Karlstad hälsade på oss har i Brisbane i förrgår. Vi drack lite vin och umgicks. Och igår så drog vi ut till Surfers Paradise! Solade lite och hoppade i vågorna. Fyndade även lite i den otroliga shoppingdjungeln! Vill bara utöka mitt just nu minimala klädförråd, men eftersom jag bär runt på min garderob på ryggen så funkar det inte riktigt. Då knäcker jag nog ryggen! På riktigt. Har iallafall köpt en klänning, skor, lite linnen och solblekta slitna jeansshorts. Me like!
Jag har föresten klippt mig och färgat utväxten. Har aldrig blivit såå missnöjd. Fy! Så jag bestämmde mig samma sekund som frisören satte saxen i mitt hår att det aldrig kommer att få vara någon annan än Michaela på Runas Hårvård som får färga eller klippa mitt hår! Någonsin igen! Och om jag nu ska vara borta i ett år till så får det banne mig vara slitet. Så det så.
torsdag 24 februari 2011
Beautiful Brisbane!
Vi kom till hostelet Bunk som vi redan hade bokat och som ligger mitt inne i CBD (central district) Och det skrek fest om hela stället när vi hunkade oss in med dom tunga backpackerväskorna igårkväll. Det ligger vägg i vägg med en bar. Inte helt fel. Folket verkar trevligt, men mycket svenskar dock. Speciellt stockholmare och dom får mig på något konstigt sätt att snacka helt olikt min naturliga dialekt. Jag hakar liksom på deras accent och det får jag allt höra av mina kompanjoner! Sorry, men jag rår inte för det. Samma sak händer mig med göteborgare. Fattar't inte.
Vi fick olika rum nu första natten och jag delar med tre brittiska tjejer. Dom andra sover i 10 -och 20-bäddsrum. Det funkade bra, men nu till dom nästkommande två nätterna så blir det i samma rum.
Vi fick olika rum nu första natten och jag delar med tre brittiska tjejer. Dom andra sover i 10 -och 20-bäddsrum. Det funkade bra, men nu till dom nästkommande två nätterna så blir det i samma rum.
Bye Bye Bongo!
Kommer så väl ihåg den dagen i november som vi vinkade hejdå till Charmaine på parkeringen i Fremantle. Det var tjejen som vi köpte Bongo av. Och jag minns ännu tydligare vilken låt som spelades på radion; "Bye bye miss american pie". Och vi vinkade och sjöng den låten, lyckliga att entligen äga en bil och börja den riktiga resan i Australien.
Idag fick vi sjunga "Bye bye mr Bongo pie". För han sa nej mitt på highway när vi i princip hade anlänt till Adelaide igår. Vi kunde nett och jämt rulla fram och lyckades ändå ta oss 1,5 km in till närmaste bilverkstad. Väl på plats så var allt stängt, kom åter igen imorgon kl 08.00 ståd det på dörren. Yes, då blir det att sova här utanför inatt tänkte vi och så började vi laga till oss lite nudlar på parkeringsplatsen. Helt normalt.
Eftersom klockan inte alls var mycket efter den såå goda måltiden så piffade vi till oss så gott det gick under armar och i håret (och då hade vi inte duschat på några dagar, backpackerlivet är hårt ibland) och begav oss mot närmaste busshållsplats för att kolla läget i Adelaide.
Det blev en cider på stan och taxi hem. Inget att ha ute en onsdagskväll tror jag. Bättre drag på helgen. Hur som helst så sov vi gott och för första gången på länge väldigt svalt i bilen. Och därmed sista natten. För när vi vaknade i morse så rullade vi in Bongo i bilvarksta'n och hissade upp lille stackarn! Och mekanikern bara skrattade åt oss. "Herregud, jag kan inte förstå hur ni kan ha åkt 500 mil den senaste veckan med det här felet!" Han började pilla lite grann på muttrarna och allt som satt någorlunda fast under Bongoponken. "Det blir nog skroten det här hörrni".. Japp, då var det bara att börja packa ur och planera om. Och vi visste väl inte riktigt om vi skulle skratta eller gråta. Vi var nog alla ganska lättade ändå att vi slapp att sälja och fixa med en halvgående bil. Vi har dessutom tjänat in pengar flera gånger om på att bo i bilen istället för hostel. Känns inte som en alltför stor förlust.
Vi packade ur, slängde hälften av alla prylar och började tänka om. Vart kan det finnas jobb? Kanske i Queensland där dom behöver volontärer till allt efterarbete sen översvämmningarna. Japp, vi flyger till Brisbane. Ikväll.
Bokade flyget och någon timmer senare satt vi på flygplatsen, som råkade ligga ett stenkast bort ifrån IKEA! Japp, någon som är sugen på köttbullar och lingonsylt? :) Köpte mig även en mjukglass och lite Maraboue. Mumma! Sen har ni alla säkert sett barnhörnan med alla soffor och kuddar och storbildstv med film som alltid finns direkt till höger i entrén när man kommer in på IKEA. Där satt vi och kollade på Hanna Montana i några timmar innan flyget lyfte. Helt plötsligt så sätter sig en trebarnsmamma ner berdvid mig i soffan och påpekar att mina joggingskor ser välanvända ut. (Dom är slitna efter all rö'jord uppe i Northampton). Vi börjar småprata om allt mellan himmel och jord. Hon förklarar vart jag kan hitta jobb och ritar tillochmed upp en karta över östkusten på baksidan av en IKEA-inköpslista med dom små blyertspennorna. Som grädde på moset så bjuder hon in oss på ett tredagars strandbröllop utan för Adelaide, men vi skulle ju flyga om några timmar så det gick ju inte. Men visst blir man häpen. Och det är absolut inget ovanligt här i Australien att folk är märkligt trevliga och chockerande gererösa. Inte alls.
Man mår bra i själen av trevliga människor. Mer av dom tack :)
Idag fick vi sjunga "Bye bye mr Bongo pie". För han sa nej mitt på highway när vi i princip hade anlänt till Adelaide igår. Vi kunde nett och jämt rulla fram och lyckades ändå ta oss 1,5 km in till närmaste bilverkstad. Väl på plats så var allt stängt, kom åter igen imorgon kl 08.00 ståd det på dörren. Yes, då blir det att sova här utanför inatt tänkte vi och så började vi laga till oss lite nudlar på parkeringsplatsen. Helt normalt.
Eftersom klockan inte alls var mycket efter den såå goda måltiden så piffade vi till oss så gott det gick under armar och i håret (och då hade vi inte duschat på några dagar, backpackerlivet är hårt ibland) och begav oss mot närmaste busshållsplats för att kolla läget i Adelaide.
Det blev en cider på stan och taxi hem. Inget att ha ute en onsdagskväll tror jag. Bättre drag på helgen. Hur som helst så sov vi gott och för första gången på länge väldigt svalt i bilen. Och därmed sista natten. För när vi vaknade i morse så rullade vi in Bongo i bilvarksta'n och hissade upp lille stackarn! Och mekanikern bara skrattade åt oss. "Herregud, jag kan inte förstå hur ni kan ha åkt 500 mil den senaste veckan med det här felet!" Han började pilla lite grann på muttrarna och allt som satt någorlunda fast under Bongoponken. "Det blir nog skroten det här hörrni".. Japp, då var det bara att börja packa ur och planera om. Och vi visste väl inte riktigt om vi skulle skratta eller gråta. Vi var nog alla ganska lättade ändå att vi slapp att sälja och fixa med en halvgående bil. Vi har dessutom tjänat in pengar flera gånger om på att bo i bilen istället för hostel. Känns inte som en alltför stor förlust.
Vi packade ur, slängde hälften av alla prylar och började tänka om. Vart kan det finnas jobb? Kanske i Queensland där dom behöver volontärer till allt efterarbete sen översvämmningarna. Japp, vi flyger till Brisbane. Ikväll.
Bokade flyget och någon timmer senare satt vi på flygplatsen, som råkade ligga ett stenkast bort ifrån IKEA! Japp, någon som är sugen på köttbullar och lingonsylt? :) Köpte mig även en mjukglass och lite Maraboue. Mumma! Sen har ni alla säkert sett barnhörnan med alla soffor och kuddar och storbildstv med film som alltid finns direkt till höger i entrén när man kommer in på IKEA. Där satt vi och kollade på Hanna Montana i några timmar innan flyget lyfte. Helt plötsligt så sätter sig en trebarnsmamma ner berdvid mig i soffan och påpekar att mina joggingskor ser välanvända ut. (Dom är slitna efter all rö'jord uppe i Northampton). Vi börjar småprata om allt mellan himmel och jord. Hon förklarar vart jag kan hitta jobb och ritar tillochmed upp en karta över östkusten på baksidan av en IKEA-inköpslista med dom små blyertspennorna. Som grädde på moset så bjuder hon in oss på ett tredagars strandbröllop utan för Adelaide, men vi skulle ju flyga om några timmar så det gick ju inte. Men visst blir man häpen. Och det är absolut inget ovanligt här i Australien att folk är märkligt trevliga och chockerande gererösa. Inte alls.
Man mår bra i själen av trevliga människor. Mer av dom tack :)
What?!
Idag blev det Ayers Rock för hela slanten. Trodde vi ja. Gick upp extra tidigt för att se soluppgången som sägs vara magiskt vacker här. Och visst, den var fin, men det som gjorde oss och framför allt Jonathan mest besviken var att vi inte fick gå upp på den 370 m höga klippan. Vi hader verkligen förväntat oss det och det blev en stor besvikelse. Det blåste tydligen för mycket uppe på toppen och därför blev det "bara" att gå runt stenen. Okej, tråkigt, men sånt är livet ibland. Tog lite bilder iallafall. Nu styr vi Bongo mot slutdestinationen Adelaide.
Valentines Day
Nu har vi besökt underjordiska barer och kyrkor i Coober Pedy. Prövat på utelivet i Alice Springs. Hittat ett nytt extradäck till bilen för 720 spänn på fjärde och sista bilverkstaden i Alice Springs.
Och härliga alla hjärtans dag blev väl inte en speciellt romantisk dag. Svettades mest med dom andra och lyssnade på tysk techno/pop hela vägen till Ayers Rock (44 mil!). Vi såg dock kameler längs vägen som stod och käkade gräs i vägkanten. Dom var säkert 8 st mitt ute i vildmarken. Någon timme senare så reser sig ett av jordens 10 under upp framför oss, ca 3 mil innan vi ens var framme. Vi checkade in på caravan parken och avslutade kvällen med att grilla lite korv med stekt lök som alla här har på sin korv. Och jag köpte senap! Var så länge sen jag kände den smaken. Imorgon väntar en tuff dag i solen och då behövs en stor hatt, solkräm i mängder och vatten såklart. Jag är laddad!
Och härliga alla hjärtans dag blev väl inte en speciellt romantisk dag. Svettades mest med dom andra och lyssnade på tysk techno/pop hela vägen till Ayers Rock (44 mil!). Vi såg dock kameler längs vägen som stod och käkade gräs i vägkanten. Dom var säkert 8 st mitt ute i vildmarken. Någon timme senare så reser sig ett av jordens 10 under upp framför oss, ca 3 mil innan vi ens var framme. Vi checkade in på caravan parken och avslutade kvällen med att grilla lite korv med stekt lök som alla här har på sin korv. Och jag köpte senap! Var så länge sen jag kände den smaken. Imorgon väntar en tuff dag i solen och då behövs en stor hatt, solkräm i mängder och vatten såklart. Jag är laddad!
Kör så det ryker!
Har kommit 200 mil ifrån Perth nu, är himla bra på bara två dagar. Men, idag kom första motgången. Vi hade precis satt in siktet mot Coober Pedy då det säger BOOOM! Oj, där rök bilen tänkte vi, mitt ute i öknen, 17 mil till närmaste bensinstation. Vi stannar till i den torra vägkanten och går ut i den stekande solen. Där rök däcket. Halva däcket ligger sönderslitet längs vägen. Okej, dax för att byta däck helt enkelt. Det är inte tur att vi hade ett extra däck, det är snarare ett måste när man ska ut och köra långa sträckor. Det är vanligt med punka här.
Roadtripen kan börja! Survive this drive!
Då var vi hemma från Indonesien, back on track, dax för återhämtning och vatten en vecka! Jonathan och Kristoffer skakade i hela kroppen när vi kom till Perth's flygplats för att deras kroppar var vana vid att få öl vid den tiden. Läskigt hur man vänjer sig så lätt.
Vi körde på hårt och laddade upp bilen inför den kommande resan mot Coober Pedy, Alice Springs, Ayers Rock och slutligen Adelaide där vi ska försöka hitta a fruitpicking job! Vi körde första natten utan problem nästan fram till Kalgoorie som ligger mer centralt i Australien. Boysen växlade om att köra, jag satt mest i mitten och lyssnade på musik :) Men det är inte riktigt så glamoröst som det kanske låter. Tänk er först hur trångt det blir när man har en på varje sida som sitter betydligt mer bredbent än du själv gör. Så när det är trångt så blir det automatisk varmt, och då kan vi addera att vi hade runt 38 grader utan ac. Japp, det slutar inte där. Vi åt nämligen en massa junkfood, som hamburgare, pizza och lite nudlar emellanåt. Ni kan bara tänka er vad ett sånt rap luktar! Fy f*n! Men allt är inte pest och pina, vi sitter ofta och sjunger tillsammans under våra bilturer. Visserligen är det mycket Eddie Meduza (pinsamt att ens nämna), men det är sånt som jag bara har fått acceptera med tiden. Vi blir som en liten familj som sitter och skriker, rapar och svettas tillsammans. Det är äkta kärlek det! Haha, och försök nu att föreställa er den här mysiga och lite orena bilden som jag har målat upp för er. Tänk er då att vi sitter och sjungen "Who let the dogs out, ho, ho ho ho ho". Ja, ni är tillåtna att skratta högt. Det gör jag iallafall.
Vi körde på hårt och laddade upp bilen inför den kommande resan mot Coober Pedy, Alice Springs, Ayers Rock och slutligen Adelaide där vi ska försöka hitta a fruitpicking job! Vi körde första natten utan problem nästan fram till Kalgoorie som ligger mer centralt i Australien. Boysen växlade om att köra, jag satt mest i mitten och lyssnade på musik :) Men det är inte riktigt så glamoröst som det kanske låter. Tänk er först hur trångt det blir när man har en på varje sida som sitter betydligt mer bredbent än du själv gör. Så när det är trångt så blir det automatisk varmt, och då kan vi addera att vi hade runt 38 grader utan ac. Japp, det slutar inte där. Vi åt nämligen en massa junkfood, som hamburgare, pizza och lite nudlar emellanåt. Ni kan bara tänka er vad ett sånt rap luktar! Fy f*n! Men allt är inte pest och pina, vi sitter ofta och sjunger tillsammans under våra bilturer. Visserligen är det mycket Eddie Meduza (pinsamt att ens nämna), men det är sånt som jag bara har fått acceptera med tiden. Vi blir som en liten familj som sitter och skriker, rapar och svettas tillsammans. Det är äkta kärlek det! Haha, och försök nu att föreställa er den här mysiga och lite orena bilden som jag har målat upp för er. Tänk er då att vi sitter och sjungen "Who let the dogs out, ho, ho ho ho ho". Ja, ni är tillåtna att skratta högt. Det gör jag iallafall.
Baliresan ingen glömmer
Den här veckan i Bali var allt annat än normal och organiserad. Galen första kväll för samtliga. "Sky Garden" var standard varje kväll då det var freeflow på öl för en billig peng. Själv drack jag bara smarriga drinkar hela veckan lång.
Tune hotel som jag varmt kan rekommendera låg i Legian-området, vilket betyder att vi var tvugna att ta taxi varje kväll till partygatan. Inte för att 11 kronor för en biltur på en kvart gör så mycket. Vi betalade 2,3 miljoner (rupier) för hotellrummen i en vecka, vilket inte är mycket. Billigt, trångt och kaosartat skulle jag vilja beskriva Bali med tre ord. Första kvällen vaxade jag rubbet för under hundralappen och köpte rayban-brillor och en snygg klocka för 35 kr.
Vi stötte på kanske den häftigaste indonesiska bartendern någonsin! Han kunde inte bara göra dom mest underbara drinkarna, han kunde trolla också. Och då snackar jag magi. Helt oförklarliga trix med en kortlek. Omöjligt enligt min mening. Verklighet för ögat. Man fick nypa sig själv i armen för att inse vad man precis såg. Eller?
Eftersom det var regnperiod på Bali så kunde det komma en störtskur när som. Och vi var tvugna en dag att rädda oss själva från ett skyfall och sprang in på en massagesalong. Alla tre var lite lulliga och tog varsin 30-minuters lång rygg -och nackmassage! Nice. Det dröjde kanske högst två minuter innan man hör Kristoffer säga med östgötsk accent: "Sorry, it's nothing wrong with you in any way, I just not want to be taken on, please". Och det är inte därför man går på massage. Nejnej inte alls. Så medans Jonathan och jag försöker njuta av massagen och samtidigt inte dö av skratt så avslutar Kristoffer sin massage, betalat och går och köper öl. Jah!
Sen måste jag även berätta om den kvällen när jag hörde den där härliga rösten av en tjej som alltid är glad och skrattar! Det gick inte att ta miste på Natalie Abdue! Det går inte att beskriva känslan av att få snacka av sig med en svensk tjej som man dessutom känner sen innan. Precis det jag behövde och detsamma för henne. Hon var ute och reste i Asien nu med sin kille. Bara kul att man lyckas gå på varandra. Vi pratade massa gamla minnen på den tiden när vi spelade innebandy tillsammans. Vad glad man blir av minnen.
Under veckan så träffade jag underbara kanadensare, en och annan halvspanjor och tusen aussies! Hade en bra vecka med grabbarna grus! What happen's on Bali - stay's on Bali!
Tune hotel som jag varmt kan rekommendera låg i Legian-området, vilket betyder att vi var tvugna att ta taxi varje kväll till partygatan. Inte för att 11 kronor för en biltur på en kvart gör så mycket. Vi betalade 2,3 miljoner (rupier) för hotellrummen i en vecka, vilket inte är mycket. Billigt, trångt och kaosartat skulle jag vilja beskriva Bali med tre ord. Första kvällen vaxade jag rubbet för under hundralappen och köpte rayban-brillor och en snygg klocka för 35 kr.
Vi stötte på kanske den häftigaste indonesiska bartendern någonsin! Han kunde inte bara göra dom mest underbara drinkarna, han kunde trolla också. Och då snackar jag magi. Helt oförklarliga trix med en kortlek. Omöjligt enligt min mening. Verklighet för ögat. Man fick nypa sig själv i armen för att inse vad man precis såg. Eller?
Eftersom det var regnperiod på Bali så kunde det komma en störtskur när som. Och vi var tvugna en dag att rädda oss själva från ett skyfall och sprang in på en massagesalong. Alla tre var lite lulliga och tog varsin 30-minuters lång rygg -och nackmassage! Nice. Det dröjde kanske högst två minuter innan man hör Kristoffer säga med östgötsk accent: "Sorry, it's nothing wrong with you in any way, I just not want to be taken on, please". Och det är inte därför man går på massage. Nejnej inte alls. Så medans Jonathan och jag försöker njuta av massagen och samtidigt inte dö av skratt så avslutar Kristoffer sin massage, betalat och går och köper öl. Jah!
Sen måste jag även berätta om den kvällen när jag hörde den där härliga rösten av en tjej som alltid är glad och skrattar! Det gick inte att ta miste på Natalie Abdue! Det går inte att beskriva känslan av att få snacka av sig med en svensk tjej som man dessutom känner sen innan. Precis det jag behövde och detsamma för henne. Hon var ute och reste i Asien nu med sin kille. Bara kul att man lyckas gå på varandra. Vi pratade massa gamla minnen på den tiden när vi spelade innebandy tillsammans. Vad glad man blir av minnen.
Under veckan så träffade jag underbara kanadensare, en och annan halvspanjor och tusen aussies! Hade en bra vecka med grabbarna grus! What happen's on Bali - stay's on Bali!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)