Kommer så väl ihåg den dagen i november som vi vinkade hejdå till Charmaine på parkeringen i Fremantle. Det var tjejen som vi köpte Bongo av. Och jag minns ännu tydligare vilken låt som spelades på radion; "Bye bye miss american pie". Och vi vinkade och sjöng den låten, lyckliga att entligen äga en bil och börja den riktiga resan i Australien.
Idag fick vi sjunga "Bye bye mr Bongo pie". För han sa nej mitt på highway när vi i princip hade anlänt till Adelaide igår. Vi kunde nett och jämt rulla fram och lyckades ändå ta oss 1,5 km in till närmaste bilverkstad. Väl på plats så var allt stängt, kom åter igen imorgon kl 08.00 ståd det på dörren. Yes, då blir det att sova här utanför inatt tänkte vi och så började vi laga till oss lite nudlar på parkeringsplatsen. Helt normalt.
Eftersom klockan inte alls var mycket efter den såå goda måltiden så piffade vi till oss så gott det gick under armar och i håret (och då hade vi inte duschat på några dagar, backpackerlivet är hårt ibland) och begav oss mot närmaste busshållsplats för att kolla läget i Adelaide.
Det blev en cider på stan och taxi hem. Inget att ha ute en onsdagskväll tror jag. Bättre drag på helgen. Hur som helst så sov vi gott och för första gången på länge väldigt svalt i bilen. Och därmed sista natten. För när vi vaknade i morse så rullade vi in Bongo i bilvarksta'n och hissade upp lille stackarn! Och mekanikern bara skrattade åt oss. "Herregud, jag kan inte förstå hur ni kan ha åkt 500 mil den senaste veckan med det här felet!" Han började pilla lite grann på muttrarna och allt som satt någorlunda fast under Bongoponken. "Det blir nog skroten det här hörrni".. Japp, då var det bara att börja packa ur och planera om. Och vi visste väl inte riktigt om vi skulle skratta eller gråta. Vi var nog alla ganska lättade ändå att vi slapp att sälja och fixa med en halvgående bil. Vi har dessutom tjänat in pengar flera gånger om på att bo i bilen istället för hostel. Känns inte som en alltför stor förlust.
Vi packade ur, slängde hälften av alla prylar och började tänka om. Vart kan det finnas jobb? Kanske i Queensland där dom behöver volontärer till allt efterarbete sen översvämmningarna. Japp, vi flyger till Brisbane. Ikväll.
Bokade flyget och någon timmer senare satt vi på flygplatsen, som råkade ligga ett stenkast bort ifrån IKEA! Japp, någon som är sugen på köttbullar och lingonsylt? :) Köpte mig även en mjukglass och lite Maraboue. Mumma! Sen har ni alla säkert sett barnhörnan med alla soffor och kuddar och storbildstv med film som alltid finns direkt till höger i entrén när man kommer in på IKEA. Där satt vi och kollade på Hanna Montana i några timmar innan flyget lyfte. Helt plötsligt så sätter sig en trebarnsmamma ner berdvid mig i soffan och påpekar att mina joggingskor ser välanvända ut. (Dom är slitna efter all rö'jord uppe i Northampton). Vi börjar småprata om allt mellan himmel och jord. Hon förklarar vart jag kan hitta jobb och ritar tillochmed upp en karta över östkusten på baksidan av en IKEA-inköpslista med dom små blyertspennorna. Som grädde på moset så bjuder hon in oss på ett tredagars strandbröllop utan för Adelaide, men vi skulle ju flyga om några timmar så det gick ju inte. Men visst blir man häpen. Och det är absolut inget ovanligt här i Australien att folk är märkligt trevliga och chockerande gererösa. Inte alls.
Man mår bra i själen av trevliga människor. Mer av dom tack :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar